Valpsjuka (Canine Distemper): Omfattande veterinärguide - Diagnos, behandling och förebyggande

Exakt diagnos, effektiv hantering: Omfattande förståelse för valpsjuka, förbättra behandlingseffekterna.

Introduktion: Varför fokusera på valpsjuka?

Valpsjuka (Canine Distemper, CD) är en mycket smittsam, multisystemisk virussjukdom orsakad av valpsjukavirus (Canine Distemper Virus, CDV) som utgör ett allvarligt hot mot hunddjur över hela världen, särskilt valpar och ovaccinerade hundar har hög morbiditet och mortalitet. Dess kliniska manifestationer är varierande och komplexa och påverkar ofta flera system som andnings-, matsmältnings- och nervsystemet, vilket medför stora utmaningar för klinisk diagnos.

Tidig och exakt diagnos är avgörande för att utveckla effektiva behandlingsplaner, förbättra prognosen och kontrollera spridningen av sjukdomen. Försenad diagnos kan inte bara leda till att djur dör utan också öka risken för att viruset sprids i djurpopulationer. Tashikin Animal Health är engagerade i att förse veterinärer med tillförlitliga och effektiva diagnostiska verktyg för valpsjuka, vilket hjälper dig att snabbt identifiera och effektivt hantera denna knepiga sjukdom. Vårt motto är "Exakt skydd för varje hälsa".

Valpsjuka utgör ett allvarligt hot mot valpar, tidig diagnos är avgörande.

Sjukdomsöversikt: Förstå valpsjukaviruset (CDV)

Patogenens egenskaper

Valpsjukavirus (CDV) tillhör familjen Paramyxoviridae, släktet Morbillivirus. Det är ett höljeförsett enkelsträngat negativt RNA-virus som är antigenrelaterat till humant mässlingsvirus och boskapspestvirus. CDV är inte särskilt motståndskraftigt mot miljön och är känsligt för de flesta vanliga desinfektionsmedel.

Epidemiologi

CDV kan infektera en mängd olika landlevande rovdjur, inklusive hundar, illrar, tvättbjörnar etc. Det sprids huvudsakligen via luftburna droppar (hosta, nysningar) och kan också spridas genom kontakt med kroppsvätskor (urin, avföring, saliv, nässekret) eller föroreningar från infekterade djur. Viruset kan överleva i miljön i timmar till dagar (beroende på temperatur och luftfuktighet). Valpar och ovaccinerade hundar är mest mottagliga.

Patogenes

Viruset replikerar sig först i lymfvävnaden i luftvägarna och sprids sedan systemiskt via lymf- och blodomloppet. Viruset är lymfotropt, epiteliotropt och neurotropt, vilket kan leda till immunsuppression och skada epitelcellerna i luftvägarna, mag-tarmkanalen, urogenitala kanalen och centrala nervsystemet, vilket orsakar ett brett spektrum av kliniska symtom.

Schematisk bild av CDV-infektion och spridning

Kliniska manifestationer och stadier: Identifiera symtom på valpsjuka

De kliniska manifestationerna av valpsjuka är mycket varierande, och inkubationstiden är vanligtvis 1-4 veckor, men kan vara längre. Symtomens svårighetsgrad och typ beror på virusstammens virulens, djurets ålder, immunstatus och sekundära infektioner. Det typiska sjukdomsförloppet kan delas in i flera stadier, men inte alla fall går igenom alla stadier eller utvecklas i en typisk ordning.

Tidiga symtom (vanligtvis 1-2 veckor efter infektion):

  • Feber (bifasisk feber, dvs. initial feber följt av en temperaturminskning och sedan en ökning igen)
  • Nedstämdhet, aptitlöshet
  • Seröst näs- och ögonsekret (kan bli mukopurulent)

Symtom från andningsorganen:

  • Hosta, andningssvårigheter
  • Pneumoni (ofta orsakad av sekundär bakteriell infektion)

Symtom från mag-tarmkanalen:

  • Kräkningar, diarré (kan vara blodig)
  • Dehydrering

Symtom från nervsystemet (kan uppträda veckor eller till och med månader efter andra symtom, eller som det enda symtomet):

  • Myoklonus (karakteristiska ryckningar, särskilt i tuggmusklerna)
  • Ataxi, cirkelgång
  • Epileptiska anfall
  • Partiell eller fullständig förlamning
  • Beteendeförändringar

Ögonsymtom:

  • Konjunktivit, keratit
  • Uveit
  • Optisk neurit (kan leda till blindhet)

Hudsymtom (mindre vanliga):

  • Pustulösa utslag (mage, insida av lår)
  • Hyperkeratos i näsa och trampdynor (hårda trampdynor, vanligtvis vid kroniska fall)

Atypiska manifestationer: Vissa hundar kan endast uppvisa milda symtom eller symtom från ett enda system, särskilt hos delvis immuniserade djur.

Kliniska stadieegenskaper: Sjukdomsprogressionen kan vara snabb, eller den kan vara kronisk eller återkommande. Uppkomsten av neurologiska symtom har vanligtvis en dålig prognos.

Viktiga punkter för differentialdiagnos

Symtomen på valpsjuka liknar många andra sjukdomar och kräver noggrann differentialdiagnos. Här är några viktiga skillnader:

Sjukdom Viktiga skillnader från valpsjuka
Hundparvovirus (CPV) Vanligtvis dominerat av svåra kräkningar och hemorragisk diarré, sällsynta andningssymtom, inga neurologiska symtom.
Infektiös trakeobronkit (kennelhosta) Huvudsakligen plötslig, kraftig hosta, vanligtvis inga systemiska symtom eller multisystemisk påverkan.
Leptospiros Kan uppvisa gulsot, njursvikt, blödningsbenägenhet, kan differentieras genom specifika serologiska eller PCR-tester.
Andra neurologiska sjukdomar (t.ex. förgiftning, encefalit) Kräver differentiering baserad på anamnes, neurologisk undersökning och specifika tester (t.ex. cerebrospinalvätskeanalys).

Observera: Ovanstående är endast allmänna skillnader, diagnos kräver laboratorietester.

Diagnostiska metoder: Exakt identifiering av valpsjuka

På grund av mångfalden och icke-specificiteten i de kliniska manifestationerna av valpsjuka kräver diagnosen vanligtvis en kombination av anamnes, kliniska symtom och laboratorietestresultat. Laboratoriediagnostik spelar en central roll för att bekräfta förekomsten av viruset eller värdens immunrespons.

Viktiga punkter för klinisk diagnos

  • Detaljerad anamnes: Vaccinationshistorik, ålder, ursprung (t.ex. härbärge, uppfödning), kontakthistorik, tidpunkt för symtomdebut och progression.
  • Omfattande fysisk undersökning: Notera feber, typ av ögon- och nässekret, andningsljud, lymfkörtelförstoring, hudlesioner, neurologiska avvikelser (särskilt myoklonus).

Laboratoriediagnostik

Att välja lämplig testmetod och provtyp är avgörande för att förbättra diagnostisk noggrannhet.

Antigentestning (Antigen Testing)

Antigentestning syftar till att direkt detektera viruset självt eller dess specifika proteiner. Det är vanligtvis mest effektivt i ett tidigt stadium av sjukdomen (under viremi eller virusutsöndringsperioden) och är lämpligt för snabb screening och tidig diagnos.

Tashikin CDV Ag snabbtestkit

Använder immunokromatografiteknik för att snabbt och bekvämt detektera valpsjukavirusantigen i prover. Särskilt lämpligt för point-of-care-testning (POCT) på kliniken, vilket hjälper till att ställa en preliminär diagnos tidigt i sjukdomen (vanligtvis inom 1-3 veckor efter att kliniska symtom uppträtt).

  • Snabbt: Resultat erhålls på 10-15 minuter.
  • Bekvämt: Enkel att använda, ingen specialutrustning krävs.
  • Tidig detektion: Hjälper till att upptäcka virusutsöndring under dess topp.

Lämpliga prover: Ögonbindhinne-, näs-, rektalsvabbar; urin; serum/plasma.

Lär dig mer om CDV Ag-detektion Se alla produkter

Begränsningar: Falskt negativa resultat kan förekomma i sena stadier av sjukdomen eller när virusutsöndringen minskar. Vaccination (särskilt med levande försvagade vacciner) kan också leda till falskt positiva resultat på kort sikt (kräver klinisk bedömning).

Antikroppstestning (Antibody Testing)

Antikroppstestning används för att detektera kroppens immunrespons mot CDV (IgM- och IgG-antikroppar). IgM-antikroppar uppträder vanligtvis tidigt i infektionen och kvarstår i flera veckor; IgG-antikroppar uppträder något senare, men kan kvarstå under en längre tid. Antikroppstestning är av stort värde för att bedöma immunstatus och stödja diagnos (särskilt under det neurologiska symtomstadiet, när antigen kan vara svårt att detektera).

Tashikin CDV Ab snabbtestkit

Snabb detektion av CDV IgM- och IgG-antikroppar i hundserum eller plasma. Hjälper till att:

  • Utvärdera vaccinets immuneffekt: Detektera IgG-nivåer för att bedöma immunsvaret.
  • Differentiera mellan naturlig infektion och vaccinimmunitet: Bedöm baserat på IgM- och IgG-resultat (IgM-positivt tyder på nyligen genomgången infektion eller vaccination).
  • Utvärdera nivåerna av maternella antikroppar: Vägledning för optimal tidpunkt för valpvaccination.
  • Stödja diagnos: Särskilt i mitten och sena stadier av sjukdomen eller under det neurologiska symtomstadiet, när antigentestning kan vara negativ.
  • Epidemiologiska undersökningar.

Resultattolkning: IgM- och IgG-resultat måste analyseras i kombination med kliniska symtom och vaccinationshistorik.

Utforska CDV Ab-testapplikationer Se alla produkter

Kombinerade testplaner

För fall med flera kliniska symtom (t.ex. samexisterande symtom från luftvägarna och mag-tarmkanalen) kan kombinerad testning förbättra diagnostisk effektivitet och snabbt utesluta flera möjliga patogener. Tashikin erbjuder en mängd olika kombinerade testkit för infektionssjukdomar, såsom CDV Ag / CPV Ag kombinerad testning, vilket hjälper till att samtidigt screena för valpsjuka och hundparvovirus.

Lär dig mer om kombinerade testplaner

Andra testmetoder

  • RT-PCR (omvänd transkriptas-polymeraskedjereaktion): Detekterar virus-RNA, har hög känslighet och specificitet och är en av de gyllene standarderna för diagnos. Lämplig för blod, urin, cerebrospinalvätska, vävnadsprover etc. Nackdelen är att det kräver laboratorieutrustning och tar lång tid.
  • Immunofluorescenstest (IFA): Kan detektera virusantigen eller antikroppar i konjunktivala utstryk, blodutstryk eller vävnadsprover.
  • Cytologisk undersökning: Inklusionskroppar kan hittas i konjunktivala, respiratoriska eller urinsedimentprover (men känsligheten är inte hög).
  • Virusisolering: Laboratoriemetod, används inte ofta som rutinmässig diagnos.

Rekommenderat diagnostiskt flöde

Med tanke på de kliniska symtomen, anamnesen och egenskaperna hos testmetoderna rekommenderas följande diagnostiska flöde:

Schematisk bild av det rekommenderade diagnostiska flödet för valpsjuka
Ladda ner flödesschemat för valpsjukadiagnos (PDF)

Behandling och hantering: Stödjande vård är nyckeln

Behandlingsprinciper

Det finns för närvarande inga specifika läkemedel mot valpsjukavirus. Kärnan i behandlingen är stödjande terapi, som syftar till att upprätthålla djurets vitala funktioner, kontrollera sekundära infektioner, lindra kliniska symtom och stödja djurets eget immunsystem för att eliminera viruset.

Stödjande terapi

  • Vätsketerapi: Intravenös eller subkutan infusion, korrigera uttorkning och elektrolytrubbningar, upprätthålla hydrering.
  • Näringsstöd: För djur med anorexi eller kräkningar kan näring via nasogastrisk sond eller gastrostomisond krävas med energirik, lättsmält mat. Parenteral nutrition (intravenös nutrition) är lämplig för fall med svår gastrointestinal dysfunktion.
  • Bredspektrumantibiotika: Förebygga eller behandla sekundära bakteriella infektioner (särskilt lunginflammation och enterit). Valet av antibiotika bör baseras på möjliga patogener och läkemedelskänslighetstestresultat.
  • Kontroll av gastrointestinala symtom: Använd antiemetika (t.ex. metoklopramid, maropitant) och antidiarrémedel (använd med försiktighet för att undvika att påverka toxinutsöndringen).

Symtomatisk behandling

  • Hantering av symtom från andningsorganen: Inhalation med nebulisator, slemlösande medel, bronkdilaterare (om nödvändigt), syrgasbehandling (vid svår andnöd).
  • Hantering av neurologiska symtom:
    • Antikonvulsiva läkemedel (t.ex. diazepam, fenobarbital, levetiracetam) för att kontrollera epileptiska anfall.
    • Kortikosteroider (t.ex. prednisolon) kan hjälpa till att minska neuroinflammation, men användningen är kontroversiell och fördelarna och riskerna måste vägas (kan förvärra immunsuppression).
    • Andra läkemedel som mannitol kan användas för att sänka intrakraniellt tryck.
  • Febernedsättande medel: T.ex. NSAID, bör användas med försiktighet hos djur med uttorkning eller gastrointestinala problem.

Viktiga vårdpunkter

  • Strikt isolering: Håll sjuka djur strikt åtskilda från friska djur för att förhindra virusspridning.
  • Miljörengöring och desinfektion: Rengör och desinficera burar, mat- och vattenskålar, golv etc. noggrant med effektiva desinfektionsmedel (t.ex. klorbaserade desinfektionsmedel, kvartära ammoniumföreningar).
  • Håll miljön varm, torr och välventilerad.
  • Ögon- och näsvård: Rengör ögon- och nässekret regelbundet, använd artificiella tårar eller antibiotisk ögonsalva.
  • Hudvård: Håll huden ren och torr, behandla pustler.
  • Noggrann övervakning: Övervaka regelbundet kroppstemperatur, andning, hjärtfrekvens, mentalt tillstånd, aptit, utsöndring och förändringar i neurologiska symtom.

Prognos: Prognosen för valpsjuka varierar kraftigt beroende på en mängd faktorer, inklusive virusstammens virulens, djurets ålder och immunstatus, symtomens svårighetsgrad (särskilt uppkomsten av neurologiska symtom), kontrollen av sekundära infektioner och behandlingens aktualitet och effektivitet. Fall med allvarliga neurologiska symtom har vanligtvis en sämre prognos. Tidig diagnos och aktiv stödjande behandling är nyckeln till att förbättra prognosen.

Tashikin CDV Ab-testning kan användas för att övervaka förändringar i immunresponsen under behandlingen och ge viss referensinformation för att bedöma prognosen.

Förebyggande åtgärder: Vaccination är kärnan

Det mest effektiva och viktigaste sättet att förebygga valpsjuka är att genomföra vetenskaplig och regelbunden vaccination.

Vaccination

Valpsjukavaccin tillhör hundens kärnvacciner, och alla hundar bör vaccineras enligt det rekommenderade programmet.

Vaccintyper:

  • Modifierat levande vaccin (Modified Live Virus, MLV): Det vanligaste, kan inducera snabb, stark och varaktig immunitet.
  • Rekombinant vaccin (Recombinant Virus): Använder ett vektorvirus (t.ex. kanariefågelkoppvirus) för att uttrycka CDV:s viktiga antigenproteiner, hög säkerhet och kan användas i specifika situationer (t.ex. immunbristdjur).

Rekommenderat vaccinationsprogram:

Vaccinationsprogrammet bör individualiseras baserat på valpens ålder, nivåerna av maternella antikroppar och de specifika vaccinproduktinstruktionerna. Vanligtvis rekommenderas:

  • Primär vaccinationsserie: Börja från 6-8 veckors ålder, vaccinera var 2-4 vecka tills 16 veckors ålder eller äldre. Se till att den sista vaccinationen ges vid en ålder då risken för störningar från maternella antikroppar är låg.
  • Första boostervaccinationen: Boostervaccinera 1 år efter att den primära serien har slutförts.
  • Efterföljande boostervaccinationer: Boostervaccinera vart 3:e år eller längre (specifik frekvens hänvisar till vaccininstruktionerna och lokala bestämmelser/riktlinjer).
Se WSAVA:s riktlinjer för vaccination

Utvärdering av vaccinskydd:

Även om vacciner är effektiva finns det fortfarande en risk för vaccinationsmisslyckande (t.ex. störningar från maternella antikroppar, immunsuppression etc.). I följande fall kan det vara fördelaktigt att utvärdera immunstatusen efter vaccination:

  • Bekräfta om den primära vaccinationsserien har inducerat skyddande antikroppar.
  • Besluta om boostervaccination krävs (särskilt för högriskmiljöer eller äldre hundar).
  • Utvärdera nivåerna av maternella antikroppar för att optimera tidpunkten för valpens primära vaccination.

Tashikin CDV Ab snabbtestkit kan enkelt detektera CDV IgG-antikroppsnivåer i hundserum/plasma, vilket ger en viktig referens för att bedöma vaccinets immuneffekt.

Lär dig hur du använder CDV Ab-testning för att utvärdera immunitet
Ladda ner en rekommenderad tidslinje för vaccination (PDF)

Miljödesinfektion

CDV är känsligt för de flesta vanliga desinfektionsmedel. Rekommenderas att använda:

  • Klorbaserade desinfektionsmedel (t.ex. hushållsblekmedel utspätt 1:30)
  • Kvartära ammoniumdesinfektionsmedel
  • Peroxidbaserade desinfektionsmedel

Se till att desinfektionsmedlet har tillräcklig kontakttid med föremålets yta (följ produktinstruktionerna).

Biosäkerhet

På veterinärkliniker, härbärgen, kennlar och andra platser bör strikta biosäkerhetsåtgärder vidtas:

  • Isolera misstänkta eller bekräftade fall.
  • Personalen ska tvätta, desinficera eller byta skyddsutrustning före och efter kontakt med olika djur.
  • Rengör och desinficera miljön och utrustningen regelbundet.
  • Nyanlända djur ska isoleras för observation och nödvändig testning.

Tashikin diagnostiska lösningar för valpsjuka

Tashikin är engagerade i att förse veterinärer med exakta, snabba och tillförlitliga diagnostiska verktyg för valpsjuka, vilket hjälper dig att möta utmaningarna och skydda djurens hälsa.

CDV Ag snabbtest
CDV Ag snabbtest

Snabb screening, tidig diagnos. Lämplig för point-of-care-testning på kliniken, resultat på 10 minuter.

Lär dig mer
CDV Ab snabbtest
CDV Ab snabbtest

Utvärdera immunstatus, stödja diagnos. Differentiera infektion och immunitet, vägleda vaccination.

Lär dig mer
Kombinerad testning för infektionssjukdomar
Kombinerad testning för infektionssjukdomar

Förbättra diagnostisk effektivitet, testa för flera patogener med ett enda test. Erbjuder flera kombinationer som CDV/CPV Ag.

Lär dig mer

Behöver du utrusta din klinik med tillförlitliga diagnostiska verktyg för valpsjuka?

Få produktprover/offert Kontakta en säljare

Resurscenter

Ladda ner: Flödesschema för valpsjukadiagnos (PDF)
Ladda ner: Rekommenderad tidslinje för vaccination (PDF)
Ladda ner: CDV Ag produktmanual (PDF)
Ladda ner: CDV Ab produktmanual (PDF)
Externa länkar: WSAVA:s riktlinjer för vaccination av hundar och katter
Externa länkar: AAHA:s riktlinjer för hundvaccination
Läs mer: Artiklar om skydd mot infektionssjukdomar hos valpar
Utforska: Tashikin andra testprodukter för infektionssjukdomar

Vanliga frågor (FAQ)

Valpsjukavirus (CDV) anses vanligtvis inte infektera människor. Även om det är besläktat med humant mässlingsvirus har CDV värdspecificitet och infekterar huvudsakligen hunddjur och vissa andra rovdjur. Det finns för närvarande inga tillförlitliga bevis för att CDV orsakar sjukdom hos människor.

Även om valpsjukavacciner är mycket effektiva kan inget vaccin ge 100 % skydd. Vaccinationsmisslyckande kan inträffa av orsaker som: störningar från maternella antikroppar (särskilt hos valpar), felaktigt vaccinationsprogram, nedsatt funktion av djurets immunsystem eller exponering för extremt höga virusdoser. Även om hunden är vaccinerad bör valpsjukatestning övervägas om hunden uppvisar misstänkta symtom. Användning av Tashikin CDV Ab-testning kan hjälpa till att bedöma antikroppsnivåerna efter vaccination.

Det kan vara svårt att skilja mellan dessa sjukdomar eftersom de tidiga symtomen kan vara liknande (t.ex. hosta, rinnande näsa). Den viktigaste skillnaden är: valpsjuka är vanligtvis en multisystemisk sjukdom, förutom symtom från luftvägarna åtföljs den ofta av symtom från mag-tarmkanalen (kräkningar, diarré), ögonsymtom och möjliga neurologiska symtom, och har vanligtvis feber och nedstämdhet. Kennelhosta manifesteras huvudsakligen som kraftig hosta, med mildare systemiska symtom. Vanliga förkylningssymtom är vanligtvis mildare. Diagnos kräver laboratorietester, såsom Tashikin CDV Ag-testning.

Prognosen för valpsjukafall med neurologiska symtom är vanligtvis försiktig eller dålig. Nervskador kan vara permanenta, och även om djuret överlever kan det ha kvarstående effekter (t.ex. myoklonus, epilepsi, beteendeförändringar). Behandlingen är huvudsakligen symtomatisk och stödjande, och kontrollerar neurologiska symtom (t.ex. användning av antikonvulsiva läkemedel). Tidig diagnos och aktiv stödjande behandling kan hjälpa till att förbättra prognosen i vissa fall, men fullständig återhämtning kan inte garanteras.

Tashikins snabbtestkit för valpsjuka (CDV Ag och CDV Ab) har genomgått strikt forskning och utveckling och kvalitetskontroll för att ge tillförlitliga testresultat. Dess prestanda (t.ex. känslighet och specificitet) har validerats internt. Liksom med alla diagnostiska tester bör resultattolkningen dock alltid kombineras med kliniska symtom, anamnes och andra laboratorietestresultat. Det rekommenderas att följa produktmanualen för drift och resultattolkning. Om du har några frågor, vänligen kontakta vårt tekniska supportteam.

Valet av test beror på den kliniska situationen och testets syfte:
  • Antigentestning (CDV Ag): Mest lämplig för tidiga stadier av sjukdomen (inom 1-3 veckor efter att kliniska symtom uppträtt) för snabb screening och detektion av aktiv infektion (virusutsöndringsperiod).
  • Antikroppstestning (CDV Ab):
    • Utvärdera vaccinets immuneffekt (detektera IgG).
    • Differentiera nyligen genomgången infektion (IgM-positiv) från tidigare infektion/immunitet (IgG-positiv).
    • Stödja diagnos i mitten och sena stadier av sjukdomen eller under det neurologiska symtomstadiet (vid denna tidpunkt kan antigen inte längre detekteras).
    • Utvärdera nivåerna av maternella antikroppar.
I vissa komplexa fall kan kombinerad användning av antigen- och antikroppstestning ge mer omfattande information. Se vårt rekommenderade diagnostiska flödesschema.